Om sockerprodukter som den högsta formen av lycka och det sätt som tonårsrum inte städar sig själva på

Det är så lätt att göra sig missförstådd.

Jag vill därför göra ett par dementier.

Att jag förspråkar jämställdhet beror inte främst på att jag vill att männen skall få det bättre, utan på att jag ser jämställdheten som en konsekvens av Franska Revoutionens jämlikhetsideal, ett av de största civilisationskliven framåt sedan den klassiska upplysningsepoken i öst under tidig bronsålder.

Att jag far ut i ideliga angrepp mot Israel beror inte på att jag tror att palestinska barn brinner bättre än syriska, utan på en djup respekt för judendomen som idètradition och att jag tycker att den är värd något bättre än Benjamin Netanyahu som talesman och uttolkare

Och mitt starka motstånd mot ekonomisk tillväxt och intresse för miljövård beror inte på att jag vare sig vill göra världen bättre, eller är rädd för att så skall ske, utan för att jag tvärt om inte vill se att den försämras i alltför snabb takt genom våra ständigt så idoga ansträngningar

För det är egentligen det enda vi människor kan göra - se till att världen blir ett sämre ställe att leva på för oss själva, alla andra och för all framtid.

Detta beror inte på att vi är onda enligt någon moralisk axel, utan för att det är det sättet världen skapades på en gång för en 14 miljarder år sedan och för att våra biologiska mekanismer följer det regelverk som då en gång för alla fastlades.

Världen blir nämligen hela tiden ett allt sämre ställe att leva på och det finns inget vi kan göra för att förhindra processen, vi kan bara påskynda den. Att det är så det kan vi enklast verifiera genom att tänka på alla de gånger vi har tappat ett ägg i golvet och efter lämnat oss en slafsig röra och jämföra det med de gånger vi har tagit en slafsig röra från golvet och av den gjort ett ägg.

Vilken av gångerna var flest?

Trodde väl det.

Ni kanske här kommer med invändningen att det hade varit ett bättre exempel att fråga en höna, men i det fallet skulle jag inte ha fokuserat på äggen utan istället frågat hönan, om hon kunnat förstå mig , hur många gånger hon kommit till en nedskiten och gräslös plätt och förvandlat den till en fin, välvårdad gräsmatta istället för tvärt om och då så klart fått samma resultat som i exemplet ovan.

För det är nämligen så, det är en naturlag till och med att... trumvirvel...

All aktivitet skapar mer oordnning än den löser.

Lagen som fastslår detta kallas termodynamikens andra lag och formuleras matematiskt:

dS/dt > 0

vilket skall utläsas som att entropiförändringen över tid i ett slutet system alltid är större än noll. Entropi är ett knepigt begrepp som bäst kan tolkas som oordning. Om du har 100 strumpor hemma och alla ligger i en byrålåda så är det låg entropi, medan det är hög entropi om de ligger strödda lite hur som var. Termodynamikens andra lag ger nu att det hela tiden blir mer och mer oordning bland strumporna, vilket varje tonårsförälder kan intyga, med invändningen att det väl vore fan om inte du skulle kunna städa någon gång ungdjävul. Som ungdjävul bör man i detta fall invända det det vore fullkomligt meningslöst, eftersom denna ansträngning genom entropilagen är dömd att någonstans skapa en större oordning än den som löses genom att strumporna ordnas. 

Exempelvis kanske man genom ansträngningen river ner en vas i golvet som går i tusen bitar, gör av med en massa kalorier som måte ersättas genom att man äter en macka och därmed skitar ner i köket eller bara med sin kroppsrörelse ställer till med en massa oordning bland luftmolekylerna i rummet som tidigare lagrat sig fint i en temperaturgradient från golv till tak.

Vid detta stadium kommer modern att avbryta förklaringen med ett imperativ att nu är du så god och städar annars blir det ingen middag och då gör man det , efterom man inser att det finns värre öden än att bidra till ökningen av den kosmiska oordningen och det är att gå omkring hungrig. Detta ges av ett annat sakförhållande, nämligen definitionen av liv i vilken ingår att varje levande varelse har MÖJLIGHETEN ATT AGERA så att oordningen runt den temporärt minskas, till kostnad av att oordningen någon annanstans ökar, detta genom att det i den levande organismen försiggår en nedbrytningsprocess som kallas för metabolism, där lagrad, ordnad kemisk energi frigörs till värme och rörelseengergi, vilken då kan skapa ett ordnat förhållande i vilken den levande organismen kan fortgå att existera, dvs behålla en ordnad form som skiljer den från omgivningen.

För att sammanfatta detta kortare så att även mamma begriper - om vi äter kan vi frigöra energi till att städa rummet, vilket låter oss bo kvar hemma och få mer mat av mamma, till kostnaden av att vi därmed länsar hennes kylskåp på mat och fyller toaletten med skit och därmed ser till att entropilagen uppfylls även för det slutna system som hushållet utgörs av .

i Den stora, lokala, globala och kosmiska förändringen gäller givetvis även detta. Det ligger färre stora guldklimpar öppet på marken nu än det gjorde för 6000 år sedan då skyterna sprang omkring och plockade dem för att göra fantastiska guldsmiden. Det flyter färre råolja fritt på marken i texas nu för hundra år sedan, medan atmosfären är mer full av koldioid och det lyser färre blåa huvudseriestjärnor på vår lokala stjärnhimmel nu än för 500 miljoner år sedan eftersom få har nybildats och flertalet har hunnit slockna. Alla processer i naturen följer samma schema som ägget som föll i golvet - det givna tillståndet förändras genom energiomvandling (läs aktivitet) från ett högre till dett lägre ordnat tillstånd. 

Med andra ord - det blir bara sämre och sämre

Det finns en enda mekanism i naturen som har en möjlighet att motverka denna process, lokalt och temporärt och det är det biologiska livet. Levande varelser har , som det beskrevs ovan , via metabolismen en möjlighet att runt sig skapa en temporärt mer ordnad miljö, på bekostnad av att oordningen i ökad grad ansamlas någon annanstans. Maneter kan fara omkring i haven och skapa sig former genom att förtära plankton som levt på att bryta ner havet s närsalter. Vi kan bygga boningar till kostnaden av kökkenmöddingar i dess utkanter och vi kan bygga städer med berg av sopor runt sig att ta hand om. Och vi kan odla grönsaker och anlägga gräsmattor i skogsbrynens utkant om vi har en kompost att hämta näring från och därefter återbörda avfallet till och här kommer vi in på den andra faktor som är väsentlig att ta upp då livet skall ges som en förklaring till hur entropins ökning och kosmos sönderfall tillfälligt skall kunna hejdas:

Kretsloppstänkandet

Sakernas tillstånd kan inte bli bättre, men de kan gå runt runt i kretslopp. Detta är det bästa vi kan hoppas på. De kan inte ansamlas till högar av rikedom och ordning utan att det blir ännu fattogare och oordnat någon annanstans men de kan gå runt i kretslopp - om det någonstans finns en motor som är beredd att driva kretsloppet runt och därmed ta på sig smällen i form av entropiökning.

Och en sådan motor finns det i vår omedelbara närhet - Solen. Den nedbryter varje dag ofantliga mängder högt ordnat väte och skapar Helium av lägre ordningsgrad i en fusionsprocess som utsänder otroliga mängder exergi, dvs högkvalitativt ordnad energi som de gröna växterna genom klorofyllprocessen katalytiskt kan ta till vara på och skapa en kemiskt ansamlad lågentropisk (dvs exergetisk) energiform kallad socker och detta socker är den ENDA RESURS som ständigt förnyas på den här planeten genom de gröna växternas arbete.

Allt annat förstörs, finfördelas, smälter bort och försvinner.

Det är sockret bör vi vara rädda om. Det är Vår Enda Resurs som långsiktigt kommer kunna hålla oss i livet.Och för att så länge som möjligt kunna utnyttja denna resurs bör vi göra SÅ LITE SOM MÖJLIGT för att inte via vår aktivitet föröda jordens övriga mängd av ansamlade geologiska resurser, skapade en gång för 4,5 miljarder år sedan av en centrifugalprocess i ett förtätnande stoftmåln skapat av svunna tiders supernovor och ökat gravitationstryck. Vi bör helst inget annat göra än det som är absolut nödvändigt för att ansamla detta socker och genom att förtära det få energi nog att göra vår omedelbara fysiska omgivning så behaglig som möjlig för våra biologiska kroppar och deras sinnesfunktioner att befinna sig i.

Sugar is refined happiness, som David Lynch sade - och dessutom raffinerat ansamlat solljus och ljus är det enda som både temporärt och långvarit kan göra oss riktigt , riktigt lyckliga.

Socker kan förtäras precis som det är i form av frukt och juicer , det kan även genom längre kedjor bilda stärkelse i olika former vilken tillåter oss att baka pasta, det kan genom kors, fårs och getters metabolism lagras som parmigiano reggiano, pecorino och mozzarella, det kan mineraliserat av olika näringsämnen även ge oss smaksensationer som kaffe och choklad och genom en finurlig jäsningsprocess kan dess låga halt av entropi något höjas till ett visserligen sämre mmen bättre konserverat energitillstånd för framtida förtäring och långvarit, behagfullt bevarande av det högsta, möjliga exergitillstånd som detta kosmos lagar kan förunna oss .

Jag hoppas att ni ser åt vilket håll den här diskussonen lutar