måndag 18 augusti 2014

Israellobbyns anklagelser om antisemitism är systematisk.

Nej

Det spelar ingen roll vad du säger. Kritiserar du Israel på något sätt, eller ens försöker arbeta för fred i Mellanöstern genom att försöka tala med båda sidor i konflikten kommer anklagelser om antisemitism som ett brev på posten. Oavsett om anklagaren är en okunnig ledarskribent,  en sverigedemokrat från Pajala eller en kristdemokratisk missionsförbundare från Källeryd bygger påhoppen ytterst på en argumentation med religiösa rötter vilken den  den Israeliska säkerhetstjänst och andra har slipat vidare på till en samordnad propagandaattack som framgångsrikt kablas ut i TV-program och diskussionsjajter . En som fått smaka på denna medicin är Irlands president Michael D. Higgins. Han har dock vett att både spotta ut istället för att svälja och att vältaligt och engagerat bemöta anklagelserna.

Här ett utdrag från ett samtal med en amerikansk TV-intervjuare med nära koppling till Tea Party- rörelsen

"But you have the neck to say to people like me who are willing to talk to people on each side who are willing to build peace, are in some way or another in favor of people that wants to murder jewish people. That is an outrageous statement! I am not antisemitic, I am not a murderer. And unlike you I make my profession in politics and I work for human rights and i condemn Hamas for sending rough rockets, not that any of that will matter to you, because, you know what you are. I mean, I wish you well. Keep drinking Guinness and keep ranting away, but don't suggest that those of us who are working for peace in the heat of the day are somehow interested in murdering jews.

There is a man in the United States, you know him. I thnk that you may have interviewed him - Mark B. Klein. He represents 14 jewish organizations in New York. He organized 45 members of the House of Representatives to sign a letter for condemning Barack Obama for giving Mary Robinson the Medal of Honour. Yeah, I was debating with him on a program rather like this. And I said - How can you conclude that Mary Robinson is antisemitic. Bishop Tutu for example... - And he said: - Bishop Tutu is antisemitic as well!

You are going down that road, and really - it is really very dangerous stuff. The fact of the matter is - look: Youngpeople from the United States are travelling all over the world again. They are welcome in Europe. They are back packers in hostels. People are talking to them, because the image of the united states that got away from this war mongering is getting better. At least 47 000 000 peaple that the likes of you condemn to no helth care in a country that I was proud to work in. These people are going to have some health care.

So this is the issue:

Be proud to be a decent american instead of just a wanker whipping up fear!"





fredag 15 augusti 2014

Meditationsminnen

minns en dansk motorcykelknutte som enligt egen utsaga en dag blev upplyst. Han var ingen intellektuell gigant, så hans förkunnelse bestod mest i att åka runt med sin hoj, sitta i en soffa och småmysigt prata om vår plats på jorden, samt uppmana sina åhörare att slappna av och dricka en Corona med honom. På frågan om hur hans liv efter upplysningen var svarade han: "I'm doing practically nothing, but yet, wherever I go I seem to create chaos"

Vi hade två samtal han och jag. I det första så jag försökte involvera honom i mina filosofiska och existensiella grubblerier. Mitt under samtalet avbröt han mig, log och frågade: "When you have figured all this out, who then are you going to explain it to?"

 I den andra diskussionen satt vi framför hela satsanggänget i hans soffa, medan han magiskt försökte utröna vad som var på gång i mitt sinne. Jag tror att mina tankar då som oftast rörde någon dam och jag var fullt och fast övertygad om att inte låta honom avslöja något av detta inför gruppen, så nej han kom ingenstans utan var tvungen att erkänna "You are a mystery to me", varpå jag Zen-aktigt replikerade. "I am a mystery to my self"

illa

David Linden från BT:s Ledarblogg får svar på tal.

Hej på er

Jag  tänkte börja gå till svaromål mot de bloggare, ledarskribenter etc som påstår saker om mig som inte är sanna, eller försöker tillskriva mig antisemitiska ståndpunkter.

Först till rakning är David Linden på Borås Tidnings ledarredaktions blogg "Ledarbloggen". David skriver om mig att:

 Om man torgför myter om att Israel skulle vara en sinnessjuk stat och föreslår att den ska monteras ned, marknadsför man emellertid moderna antisemitiska myter.

 David Lindèn uppfinner här begreppet "modern antisemitisk myt" , troligen för att skilja dessa från de klassiska myterna, som enligt Svenska Kommitten mot Antisemitisms genomgång av ämnet är bla hänvisningar till Kristusmord, Gammeltestamentlig hämndlystnad och orsakande av pesten. Att sådana myter inte är gångbara är förståeligt då vare sig kristendomskunskap eller historia nu för tiden undervisas i tillräcklig omfattning för att ungdomen på egen hand skulle kunna tillägna sig konspiratoriska kunskaper om detta.  I SKMA:s lista återfinns även stereotyper av modernare snitt som maktsammansvärjningar, girighet och penninglystnad, vilka nog kan vara aktuella i en kritisk granskning av Wall Street, men vid en koppling till judendomen ger antisemitiska signaler. Däremot återfinns inte tal om Israel som en sinnessjuk stat som en modern antisemitisk myt, vilket kanske inte är så konstigt, eftersom påståendet kommer från den Israeliska staten själv.

Det var inför det förra anfallet mot Gaza 2008-2009 som officiella företrädare för Israel sade att "Vi vill visa världen att vi är kapabla att agera som en sinnessjuk (lunatic) stat och som galna hundar för att sätta skräck i den arabiska befolkningen." Detta uttryck plockades efter Israels mord på Ship to Gaza-konvojens besättning upp av den amerikanske statsvetaren Dr Norman Finkelstein som en fråga om det nu inte var klart att Israel inte bara var kapabel att agera sinnessjukt, utan även var sinnessjukt. Mantrat Israel Is A Lunatic State har därefter blivit något av ett varumärke för Finkelstein och han har framträtt om det i Rysk TV,  BBC och bloggtidningar som Huffington Post. Då Daniel Linden utnämner denna "moderna myt" om Israel som antisemitisk kan det vara bra att påpeka att både Finkelstein och troligtvis även de israeliska myndigheternas talesmän som först myntade uttrycket är av judisk börd. Ett baskrav för en "modern antisemitisk myt" torde vara att den för det första inte är avskrift av ett officiellt uttalande och för det andra har uttalas av någon annan än en jude i syfte att nedsvärta judendomen och inte sagts som ett uttryck för den Israeliska statens egna arroganta maktambitioner.

Det andra uttalandet om att nedmontera staten Israel skulle Daniel Lindèn kunna hämta mer stöd för från SKMA:s lista.  Från den kan man läsa

Antijudiska attityder spelar emellertid också roll för vissa andra förhållningssätt till Israel och reaktioner på dess politik. Ett sådant inflytande kan spåras i en antisionism som förvägrar judar rätten till politiskt självbestämmande men erkänner denna rätt för andra folk och som kräver staten Israels upphävande eller utplåning. 
Detta låter synnerligen graverande med tanke på att jag själv varje dag ber till Gud för staten Israels fredliga och skyndsamma nedmontering och skriver om det på nätet allt som oftast då jag kommer åt. Om det vore så att mina förebilder vore Hizbollah och att mitt mål var att se varenda icke-arabisk Israel dränkt i Medelhavet skulle jag helt hålla med SKMA och Linden och avkräva mig själv lagens hårdaste straff för hets mot folkgrupp. Men nu är min förebild istället den judiska, ortodoxa gruppen Neturei Karta vars bön jag har översatt till svenska för att föra fram de antisionistiska rösterna inom den judiska folkgruppen. Det judiska folket är inte samma sak som det israeliska folket. Det judiska folket har funnits i årtusenden, medan staten Israel bara har funnits sedan 1949. och Neturei Karta anser att staten Israel är en nationalistisk rip off av den judiska kulturen. Neturei Kartas uppfattning ligger bra i närheten av det som står i SKMA:s antisionistiska markering, de anser att judar inte skall bygga en egen nation utan att judar skall leva bland andra folk i väntan på Messias återkomst och att staten Israel som en materialistisk och ateistisk skapelse MOTVERKAR det judiska folkets intressen.




SKMA skriver som slutord:


Slutligen överskrids gränsen mellan antisemitism och politisk kritik när judar kollektivt hålls ansvariga för Israels politik.

Vad Neturei Karta skulle lägga till är att gränsen mellan judendom och Israel överskrids när Israel görs till en symbol för judisk identitet.  Israel är inte "judarnas land". Israels rätt att existera är inte synonymt med "judarnas rätt till självbestämmande".Israel är ett sionistiskt projekt för den del av den judiska befolkningen som ville utropa en nationalstat på det palestinska folkets område. Då det finns judiska grupper som motsätter sig denna ambition är det att göra judar kollektivt ansvariga för Israel att påstå att Israels rätt att existera är en fråga om judiskt självbestämmande. Om det judiska folket inte vill att Israel skall existera  måste självklart det judiska folket ha rätt att framföra denna önskan och de som sympatiserar med den måste ha rätt att få föra ordet vidare. Det är inte samma sak som att vilja utplåna Israels befolkning, utan det är en önskan att ingen av staterna i Levanten skall bygga på en monokulturell sionistisk grund.

Ytterligare ett argument som brukar framföras som antisemitiskt är ensidig kritik mot staten Israels existens. Detta klargörs i SKMA:s genomgång som att:
Kritik av Israels politik är av självklara skäl inte antisemitism. Israel är en stat vars politik och agerande kan och bör granskas och kritiseras på samma sätt som andra staters politik och agerande. 
..................
Även användandet av dubbla måttstockar i kritiken mot Israel, det vill säga när Israel kritiseras hårdare eller på andra betingelser än andra stater eller parter inblandade i konflikter, kan i vissa fall motiveras av fördomar och fientlighet mot judar.

David Linden spetsar till det genom att om mina uttalanden kommentera

Om det hade gällt någon annan stat eller folkgrupp hade det varit oacceptabelt. Men Israel-Palestinakonflikten verkar få människor att intellektuellt tappa huvudet.

Ehhrrmm. Nu skall vi tala "dubbla måttstockar". Vilka här tror att det hade blivit någon massmedial uppståndelse om jag hade skrivit "Iran är en sinnessjuk stat". Eller "Jag ber till Gud varje dag för Syriens skyndsamma och fredliga nedmontering" .Palestinakonflikten får verkligen Sveriges ledarskribenter att tappa huvudet angående proportioner vad gäller vad som är en acceptabel kritik av Israel och judar jämfört med andra länder och folkgrupper.  Om vi använde samma finkänslighet för uttrycket "islam är inblandad i alla krig på jorden" som för "judarna styr finansväsendet" bleve det  trångt i rättssalarna angående åtal om hets mot folkgrupp. Jag ställer mig inte bakom endera uttalandet, utan väljer dem för att påpeka just förekomsten av en dubbel standard, onyanserad kritik av Israel och judar triggar igång mycket mer motreaktioner och anmälningar än motsvarande angrepp på araber, muslimer och islamska länder. För att ytterligare förtydliga för den som letar efter nya anledningar att angripa mig för antisemitism vill jag klargöra att jag inte tycker att några angrepp mot vare sig judar, araber eller muslimer är acceptabla på folkgruppsnivå, men att såväl Israel som de muslimska staterna förtjänar kritik när de förgriper sig mot varandra och sina medborgares mänskliga rättigheter och det på lika villkor utan några "double standards"

Med detta vill jag ha sagt att såväl antisemitism som islamofobi är mig fullkomligt främmande som inslag i den politiska debatten. Jag önskar även att källforskning och kritisk analys vore lika självklara inslag i de seriösa ledarskribenternas värld och i den inkluderar jag även herr David Linden om dock än motvilligt.

onsdag 13 augusti 2014

Cornucopia? skriver om den krigshetsande miljöpartisten från Herrljunga


Sent om sider upptäcker jag att vännen Lars Wilderäng har skrivit ett hyfsat blogginlägg om mig på sin vällästa blogg Cornucopia?. Vi har diskuterat med varandra i säkerligen 10 år snart i olika sammanhang, så han kan kosta på sig att beskriva mig som en hygglig prick,samtidigt som han tar avstånd från mina ståndpunkter i Palestinafrågan.

Jag har blivit erbjuden av Lars att skriva ett blogginlägg för publicering på hans sajt, men  inte orkat ta tag i det, trots det fina erbjudandet.

En läsarkommentar till hans blogginlägg satte dock fart på mig och jag återger här replikskiftet.

Först kommentaren:


Nu är det inte i artikeln han säger att man ska starta globalt krig mot Israel, utan i det Facebook inlägg som klippts ut i bilden på toppen av artikeln. Om han klargör det inlägget med att det är ett handelskrig han menar, ok, men det verkar definitivt inte vara skrivet som sådant från första början, utan ett fullskaligt militärt krig han menar.

Och sen då min kommentar:




Jag menar för det mesta inte ett skit när jag publicerar sena kvällskommentarer på Facebook. Men när GT och BT ringer upp får man ju hitta på något. Om man nu skall ta det episka inlägget i sin helhet så skedde det som en kommentar till att turkiska demonstranter hade stormat Israels ambassad i - förmodar jag - Ankara.

"Det är det som behövs nu, ett globalt krig mot Israel. Jag har frågat Carl Bildt vad han tycker om det. Det är helt oacceptabelt. Han vädjar att vi skall lugna ner oss och låta honom vädja till Israel att lugna ner sig"

För en nykter betraktare är det tydligt att udden i mitt inlägg inte är riktat mot Israel, utan mot vår utrikesminister Carl Bildt som jag försöker ge ett tjuvnyp närhelst jag kommer åt. I detta fall upprör jag mig över två uttalanden han just gjort i pressen. Först angående Israels bombning av barnsjukhus i Gaza: "Vi kan ingenting annat göra än att vädja" Sen angående Hamas Qassemraketer som under ett par timmar stört flygtrafiken i Tel Aviv. "Det är helt oacceptabelt". Om jag nu inte hade tyckt så illa om Romsons Almedalstal skulle jag ju kunna ha drämt till med att Carl Bildt tycker att det är oacceptabelt att judiska, heterosexuella medelålders män får sitta och vänta ett par timmar extra på en flygplats, medan han bara vädjar när bruna, palestinska, småflickor som ej ännu uppnått könsmognad får sätta livet till.Men då jag ogillar sådan könspolariserad retorik så startade jag istället ett globalt krig mot Israel. Enligt BT i alla fall. Så kanske jag skall vara lite försonlig mot Carl Bildt trots allt, jag vet ju inte heller hur det var han egentligen blev citerad.

Men nu är det som det är - och jag som suttit två ggr i fängelse för vapenvägran har blivit den nationelle krigshetsaren. Förutom att det som sagt håller mig borta från arbetsmarknaden, kommer det troligen att hålla mig borta från kommunpolitiken med för fyra år framåt, eftersom det ser ut som om miljöpartiet i morgon skall göra gemensam sak med kristdemokraterna, det parti vars värderingar ligger Israel allra närmast om hjärtat och förklara mig som en olämplig företrädare för dem i slaget om snöröjning, sophämtning och kommunala byskolor.
Fortsättning följer.
Skall jag ge miljöpartiet någon rättvisa så förstår jag deras irritation över att jag kommer från ingenstans och tar plats som utrikespolitisk talesperson. Jag hade heller inte gillat det om jag suttit i partistyrelsens sits, dock med viss insikt om lokaltidningars sätt att referera. Men nu verkar det som om partiet istället för att välja den socialistiska traditionen att hålla partikamraterna om ryggen när det blåser snålt kommer välja den borgerliga - att göra sig av med orosmomentet, och då får jag inrikta min retorik efter detta.

Hur det nästa - och kanske sista - kapitlet mellan mig och miljöpartiet utvecklade sig kan jag berätta under kvällen till denna tidiga torsdagsmorgon

Tillägg: Jag har hört det ryktas att orsaken till att det här ens blev en artikel är att moderaterna och pressen har ingått ett joint venture för att leta upp snurriga miljöpartister inför valet och skandalisera dem. I pressens intresse ligger att tvätta bort den stämpel av partiskhet som man fått i och med att journalistkåren har en kraftig övervikt miljöpartisympatisörer och därmed enligt mediaforskare behandlar miljöpartiet mildare än andra partier. Moderaternas intresse i detta synes mer uppenbart. För mer konspiratoriska förklaringar än denna, vänd er gärna till min pågående inläggsserie om Konspirationsteori for dummies

söndag 10 augusti 2014

Konspirationsteori for Dummies, eller hur djupt är kaninhålet egentligen

I sagan om Alice i Underlandet av Lewis Carroll följer flickan Alice efter en talande kanin ner i ett kaninhål. Kaninhålet visar sig vara mynningen till en underjordisk grotta och när hon tittar ner i det tappar hon fotfästet och trillar ner genom en djup brunn rakt ner i ett underland fullt med magiska svampar, talande katter och spelkortsdrottningar som ropar "Hugg huvudet av dem" till henne och andra undersåtar.

För mig har detta blivit sinnesbilden för hur konspirationsteoriernas värld fungerar och hur man själv skall förhålla sig till dem. Jag tror att min första tanke runt detta kom via filmen Matrix där protagonisten Neo drivs av en klåda. Det är någonting som inte står rätt till i världen. Det är någonting i beskrivningen av den som retar honom,något som inte verkar hänga ihop, så han börjar leta efter revor i väven för att få kontakt med andra som har samma upplevelse. Till slut.får en signal från sin dator att följa den vita kaninen, en klar referens till sagan om Alice i Underlandet. Den vita kaninen visar sig här vara en tatuering på en flickas axel och när han följer efter henne kommer han så småningom i kontakt med Trinity (Den Heliga Treenigheten) och Morpheus (Sömnens Gud) som leder honom fram till uppvaknandet och visar honom på att den  hela den värld vi lever i är ett illusoriskt datorprogram. Ingenting är verkligt, vår sömn är total och när vi vaknar upp ur den hamnar vi i ett helvetiskt mardrömsuniversum styrt av maskiner. Detta kan sägas vara den totala konspirationsteorin, visserligen filosofiskt intressant som en gnostisk allegori, men inte plausibelt eller användbar för en förståelse av den värld vi lever i. Om allt i den är en lögn,vart finns då det strå av sanning vi skall utgå ifrån för att börja nysta i den?

I den andra änden av skalan hittar vi på den gröna trovärdighetsgräsmattan människor som glatt springer omkring och spelar krocket, inte följer efter några vita kaniner och inte ens ser mullvadshögarna omkring dem som något tecken på oro. För dem räcker den information de får till sig genom TV, skvaller och tidningar för att hålla ordning på världen. De bor i en städad vrå av den. Gräsmattan är välklippt, runt om den hägrar den farliga skogen med alla dess monster, religiösa galningar, fattiga efterblivna, kommunister och  terrorister vilka hotar lugnet och friden och allt efter ideologisk läggning försöker de skydda sig från farorna genom att stödja stjärnbanersprydda riddare i blåvit rustning, eller så springer de runt i skogsbrynet som räddande änglar för att hjälpa de stackare som försöker fly ut från monstren i skogen till den fina gräsmattan.  Himlen är klar och molnfri, som en stjärnbeströdd prydnad om vilken man kan tänka "men var slutar den egentligen" och därefter läsa ett stycke i Bibeln om vår Herre eller se ett program om Big Bang på Discovery Channel, allt efter teistisk eller ateistisk läggning. Men vita kaniner som försöker leda ner en i underjorden skall man definitivt undvika att följa, för sånt blir man bara galen av.

Om man befinner sig någonstans mellan dessa två ytterligheter, och jag kan villigt enrollera mig i denna grupp,  har man likt Neo någonstans drabbats av en klåda, börjat ställa sig frågan om den allmänt accepterade beskrivningen av verkligheten verkligen stämmer, men känner sig för den skull inte villig att handlöst kasta sig ner i ett bottenlöst hål fullt av rymdödlor och magiska svampar. Vi är några stycken som aktivt ställer oss frågor och kritiskt analyserar den information vi för  för att ställa samman egna mentala kartor, något avvikande från den offentliga dagordningen Antalet kartor i cirkulation har fram tills nyligen varit begränsade och överkomliga, men med tillgången till internet har vi fått en överdos av världskartor tillgängliga, vilka sträcker sig från det milt kritiska till det regelrätt paranoida. Frågan har då uppstått - hur djupt är kaninhålet egentligen och hur skall vi bära oss åt för att titta ner i det utan att tappa fotfästet.

För den akademiskt sinnade skeptikern är problemet enkelt. Man håller sig till peer reviewade rapporter och tittar efter källor och referenser. Finns sådana så tillfogar man den nya informationen till sin gamla världsbild. Det är en säker och handfast metod - den har bara en nackdel. Den går väldigt långsamt, medan informationsflödet i media och på webben går blixtsnabbt. Världen händer bra mycket fortare än vi hinner analysera den. Risken blir då att man med ett alltför försiktigt förhållningssätt ratar ny information hellre än att objektivt och förutsättningslöst försöka sätta sig in i den. I sitt letande efter snabba referenser fångas man av negativa kommentarer och ett påpekande om att "den källan inte går att lita på" räcker ofta från att avbryta sitt sökande helt. I det läget kan man komma att omedvetet fångas i ett nytt informationskrig- slagfältet om de svartmålade referenserna. Plötsligt befinner man sig inte i ett studie av sakinnehåll, utan i ett ordkrig om vem av budbärarna som är de minst eller mest trovärdiga.

I andra änden av hålet, strax över den magiska svampnivån finns de vildvuxna teorier som man finner helt orimliga för att inte säga stötande. Vid en första anblick ratar men dem helt, därför att de på ett osannolikt, ologiskt eller smaklöst sätt går emot allt man tidigare lärt sig. Till dessa idèer hör för min del förintelseförnekelse, teorier om att månlandningen är ett hoax eller ja, rymdödlors runtspringande i vår vardag. Har man akademisk kännedom på området, som jag om astronomin, är det enkelt att avfärdaen del av teorierna, eftersom de strider mot flera år av studier där ingenting tidigare tyder på att de skulle ha någon relevans. I andra fall, som förintelsen för min del, finns bara allmänkunskap i form av skolundervisning och populärvetenskap och överlagrat på detta ett socialt stigma om att inte ifrågasätta. Tanken att förintelsen aldrig skedde är lätt att ta avstånd ifrån, eftersom floden av motbevis är överväldigande. Men om någon då påstår att nazisterna aldrig gjorde tvål av avrättade judar utan att detta är en vandringssägen uppstår oron, särskilt om den är backad med hyfsat goda referenser. Vad är sant runt denna detalj som åtminstone för mig var en viktig pusselbit för att skapa ett emotionellt drama runt förintelsen. Var det så, eller är detta ett exempel på krigspropaganda. Om så, vad mer kan vara påhittat? Och av vem och varför?

Fakta kan alltid behöva revideras. Vår bild av verkligheten är inte komplett. Det vi tog som en sanning igår kan i ljuset av ny kunskap komma att förfäktas eller vederläggas. Det är en del av den normala intellektuella processen. Men konspirationsteorier handlar om något djupare än så. De säger att vissa fakta om världen medvetet förfalskas för att tjäna någons syfte. Den felaktiga världsbilden beror inte på okunskap eller tillfälligheter, den är medvetet ditplacerad för att dölja sanningen för oss, eller för att sätta oss i emotionella tillstånd där vi är oförmögna att se verkligheten som den är. I det påstår konspirationsteorin något mer än att det vi tror på inte är sant, den säger också att någon vill att vi skall tro på det för att deras egentliga syften inte skall bli avslöjade.

Först bör vi fråga oss om det ens behövs konspirationsteorier. Räcker det inte med akademisk forskning runt ämnen som statskunskap, internationella konflikter och  politisk historia? En vän till mig svarar att de behövs med följande argumentation. 1) Det finns konspirationer. (Det vet vi för de avslöjas då och då) 2) Vi vet inte hur de ser ut i detalj. 3) Därför är vi begränsade till att teoretisera kring dem.  Motargumentet är att det är lätt att förspilla alltför mycket intellektuell möda på marginell och spektakulär information, när det finns mer tillgänglig kunskap av större värde. Och slutligen, spiken i kistan för de värsta dumheterna, en felaktig konspirationsteori kan få oss att jaga efter fel målbild, hetsa mot oskyldiga grupper och till syvende og sidst kan vi själva bli använda som nyttiga idioter i ett konspiratoriskt spel vi själva inte begriper.

Hur skall vi då ta oss an de tillgängliga  teorier på ett sätt så att vi får största möjliga utbyte av dem och hur skall vi arbeta för att skapa och utveckla våra egna? Jag tänkte här ge några av mina egna korta svar på detta och arbeta mig Bottom - Up, dvs börja med att sortera bort det allra mest onödiga för att arbeta mig fram till det som möjligtvis kan vara värt att ta på allvar. Så här följer några frågor i punktform vilka behöver besvaras:
  • Vad vill du uppnå genom att studera konspirationer
Konspirationsteorin har alltid ett centrum. Detta centrum är du. Det är du som studerar världen för att få en förståelse av den och det är din blick som avgör vad som är sant och troligt, värdefullt och värdelöst. Möjligt eller omöjligt. Varför söker du svar på en viss fråga? Varför vill du vakna upp ur Matrix?

Mystikern G. I. Gurdjieff sade att vissa människor, inte alla, hade en esoterisk drift att söka efter sanningen. Han sade att de besatt ett magnetiskt centrum. De nöjde sig inte med världen som den presenterades för dem, med dess lättillgängliga trosföreställningar och ideologier,  dess smak och lukter, de sökte efter en djupare sanning vilken kunde tillfredsställa deras längtan efter att förstå deras plats i tillvaron och tillvarons syften. Dessa människor blev sökare efter "hemlig" esoterisk kunskap, efter upplysning. Men så fanns det människor vars magnetiska centra var "splittrade". Deras kompassnålar letade sig inte fram till kärnan i tillvaron på rätt sätt, utan de gick vilse på villovägar, de såg facetter och hakade fast vid dem, de blev besatta, mörka och destruktiva. Han sägs ha avfärdat satanisten Alistar Crowley som kom till honom för att söka kunskap av Gurdjieffs esoteriska system  Fjärde Vägen av anledningen att Crowleys energi var "smutsig".  Mer oskyldiga får på villovägar fastnar i Ufologi, astrologi, utvecklar paranoida system av att vara övervakade, blir rättshaverister eller besatta av någon historisk detalj de anser vara felaktigt beskrivna. Ett gemensamt för många av dessa är att de sätter fokus långt bort och betraktar lögnen, eller den förtigna hemligheten någonstans utanför sig själva utan att fundera över sin egen relevans till den. Det är ett misstag. Allt sökande börjar med dig själv och konspirationen är bara relevant i den mån att den på något sätt förhindrar dig i att formulera ditt medvetande om hur verkligheten är beskaffad

  • Vad har en viss konspirationsteori för relevans för dig och andra
En bekant till mig har offrat en del av sitt liv på att försöka bevisa att Shakespeare var en synonym som Lord Byron använde för de verk han inte ville ge ut i eget namn. Han har fått en avhandling om detta underkänd och hävdar att den inom den litterära forskningen finns en aktiv motvilja mot att gräva i detta, vilken angränsar till ett konspiratoriskt tänkande - de vill inte veta hur det verkligen ligger till, därför att...

Frågan är vilken relevans detta har för någon annan än honom själv, som har lagt ner arbete på det. För mig - ingen alls. Jag skiter i om Shakespeare var Kungen av England eller Nostradamus, För den litterära forskningen skulle det kanske vara ett  genombrott och det skulle kanske kunna leda till att ett antal läroböcker fick skrivas om, någon  fick lämna över sin professur och en eller annan dokumentär fick nyinspelas för utbildningsradion. Men mer än det, knappast. En familjeangelägenhet med begränsad spridning inom akademin.

Något mer angeläget vore det kanske om den gamla Västgötaskolans tankar om att Svea Rikes Vagga låg väster om Vättern och att det gamla Upsala i själva verket var en by på Skaraslätten, trots hårdnackat motstånd och aktivt förtigande från den etablerade historievetenskapens sida skulle visa sig var sanna.  Det skulle ha implikationer för den svenska självbilden och vem vet, kanske på sikt få konsekvenser för att förskjuta maktscentrumet i landet mer åt väster. I vart fall skulle fördelningen av resurser för arkeologiska utgrävningar troligen se annorlunda ut.

I andra betydelseänden finns teorierna om  Illuminati, Ny Världsordning, sionistiska världskonspirationer, stundtals spetsade med utomjordiska inslag och historiska Atlantisteorier. Dessa konspirationsteorier har betydelse för alla. Skulle det vara som de säger är   alla påverkade. De  kanske beroende på sin utformning hetsar till intolerans och förföljelse av människor som inget har med dem att göra. Det är därför av större betydelse att dessa blir både belysta och kritiskt granskade för att  den gemensamma förståelsen av världen skall bli så korrekt som möjligt.

Det man bör tänka på för egen del är om den energi man själv lägger ner på att förstå en konspirationsteori har någon relation till dess betydelse. Om inte, vad är det man egentligen söker, vad är det man egentligen försöker påvisa? Om ens huvudsakliga drivkraft är att känna sig betydelsefull eller ha något intressant att prata om kanske man istället skall kamma sig och skaffa sig en utbildning,  lära sig trollkonster eller gå i yoga för att förbättra sin fysik och hälsa. Om man söker stöd för en gnagande känsla av att världen styrs av mäktiga män som lurar oss kanske man skall fokusera på att studera hur banksystemet fungerar och lägga böckerna om Velikovsky och Hollow Earth-teorin åt sidan
  • Hur kan jag skilja agnarna från vetet?
Även om det är vettigt att utgå från sin intuition och magkänsla är det ett misstag att avfärda en konspirationsteori eller alternativ beskrivning av verkligheten därför att den är "orimlig". Orimlighet är inget bra motargument. Kvantfysiken har ofta absurda konsekvenser vilka inte ens Einstein kunde smälta, dock har den visat sig vara den mest solida beskrivningen av verkligheten vi känner till. Om det är några som känner till detta så är det konspirationsteoretikerna. Ett motargument att "så kan det ju inte vara, nu får du ta av dig foliehatten" kommer knappast få någon annan troende att ta av sig foliehatten, troligtvis kommer hen att trycka till den hårdare istället. Vad man istället bör titta efter är saker som logiska orimligheter, bristande relevans, samt teorier vilka kan vederläggas genom faktafel eller vetenskapfilosofiska argument. Jag skall ta dem en efter en, men först en kommentar till om orimlighet

En fråga som kommit att intressera mig genom åren är reinkarnation. Jag finner tanken om reinkarnation orimlig, men kittlande och med inverkan på min självbild, alltså relevant som sakfråga. Jag mediterar och i de miljöer jag söker min andliga näring omhuldas reinkarnation som en grundläggande sanning eller angelägen hypotes. Jag har själv inga minnen av tidigare liv, ingen given förvissning om att jag kommer att leva igen, men heller inga starka motbevis mot att det inte kan vara så, annat än uppfattningen att det verkar orimligt. 

När jag sökte information om forskning runt reinkarnation på nätet fann jag på Wikipedia referenser till en akademisk studie från USA angående barns minnen av tidigare liv. Den var intressant i och för sig, men intressantare var den akademiska diskussionen runt boken. Det visade sig, inte oväntat, att det fanns stark kritik angående metod, bias , mm, särskilt med tanke på att den person som gjort avhandlingen tillhörde någon slags frikyrklig gruppering. Det intressanta var att en person med psykologbakgrund gjort en analys av avhandlingen och kritiken mot den och funnit att det visserligen fanns svagheter i avhandlingen, men att frågan om bias var mycket tydligare att upptäcka hos de som hade kommit med kritiken. Kärnan i motargumenten från kritikerna hade varit just "Det kan inte ligga till på det viset, det är orimligt" vilket hade lett in motargumentationen i cirkelargument, mer anfrätta av förutfattade meningar än avhandlingen.

Detta ger inget svar på frågan om reinkarnation finns eller inte, men den visar på svagheten att avfärda ett resonemang utifrån "sunt förnuft" eller orimlighetsargument. Magkänslan är bra att ha för att  välja vad man skall läsa och vad som är bäst att lägga åt sidan och inte slösa mer tid på, men den är inget bra motargument mot en person övertygad om motsatsen genom sin magkänsla. Ställd inför frågan om rymdödlors infiltration i den mänskliga genmassan kan man därför utifrån sin magkänsla hoppa över det kapitlet, flina och fråga efter bevis och i avsaknad av sådana övergå till att håna öppet, men man kan inte svara att "Det kan inte vara på det viset" om man inte själv har bevis för att det inte kan vara på det viset. Den som hör mig säga *host*  Popper *host* här hör rätt och vi kan komma in på detta senare. Men först till frågan om vad man verkligen kan säga är orimligt, nämligen:
  1. Logiska felslut. Anhängare av konspirationsteorier är ofta ovilliga att dra ut de logiska konsekvenserna av sina egna resonemang. En anledningen kan vara att de i första hand är arga på de som sitter inne på den "officiella sanningen" och därför alltför okritiskt tar opponenter till den som sanningssägare. Detta kan funka en gång, men det kan bli problem om man gör det flera. För att exemplifiera detta kan vi ta påståendet: "Månlandningen är en bluff. Människan var aldrig på månen och när vi var där mötte vi utomjordingar, men det har regeringen förtigit".  Denna utsaga innehåller ett logiskt felslut. Vi kan inte ha mött utomjordingar på månen om vi inte någonsin har varit där". Ingen konspirationsteoretiker har framfört just denna mening, men på konspirationsinriktade forum har jag mött teorierna parallellt utan att debattörerna har gått in och ifrågasatt varandras påståenden. Lätt är då att vi i de konspiratoriska miljöerna får en "anything goes"- mentalitet där varje kritik av den officiella bilden ses som ett bekräftande av att denna är lögnaktig och därför kommer att stärka varandra även om de säger emot varandra sinsemellan. Nej WTC kan inte både ha sprängts av underrättelsetjänsten Mossad och fastighetsägaren i syfte att få ut försäkringspengar, om nu inte Mossad och fastighetsägaren stod i maskopi med varandra, vilket då blir en ny konspirationsteori som sammanfogar de båda andra. Att konspirationsteorier skall vara logiskt sammanhängande och att de vid konflikter utesluter varandra är ett mentalt grundkrav man bör ställa på sig själv och andra inför varje diskussion på området
  2. Bristande relevans. Nästa punkt som kan användas för att skilja agnarna från vetet har jag redan varit inne på. Vilken relevans har det att Lord Byron skrev under synonymen Shakespeare. Vilken inverkan har det att telefonomröstningen i Eurovisionsschlagerfestivalen 2010 var riggad eller inte och i så fall för vem. Antalet personer i Federal Reservs styrelse som är av en viss etnicitet, kön eller sexuell läggning, har det någon inverkan på Federal Reserves sätt att arbeta eller inte? På den senaste punkten är det frestande att tro att en sådan påverkan skulle kunna ske, man skulle kunna tänka sig att personsammansättningen ger en bias i bankens beslut, men det är ett sociologiskt antagande snarare än en konspirationsteori. För att något skall ske konspiratoriskt skall det ske medvetet och helst i hemlighet. Konspiratörerna skall veta vad de håller på med, veta att de manipulerar beslut till förmån för den egna grupperingen på ett otillbörligt sätt - och hur gör en grupp det som är offentligt kontrollerad och inte enhälliga? Det räcker med att en ledamot av egenintresse signalerar vad gruppen håller på med för att den skall avslöjas. En institutions arbetssätt kan undersökas genom analys av dess beslut och beslutens konsekvenser utan att persongalleriets sammansättning specialstuderas. Och om personsammansättningen skall vara relevant bör man kunna koppla hur just det persongarnityret har lett till just det beslutet. Jag säger inte att det är irrelevant vilken etnicitet eller vilket kön en beslutsfattare har, bara att de beslut som fattas i sig ger en bra bild av hur världen fungerar utan att identiteten hos personen bakom beslutet granskas. Det är strukturer vi talar om, som sagt. En konspirationsteori handlar om det fördolda, om männen och kvinnorna bakom de som fattar besluten. Att snöa in på kön och etnicitet hos kända beslutsfattare kan därför leda till stigmatisering av hela folkgrupper utan att någon ytterligare förståelse uppnås, vilket leder bort fokus från konspirationstanken och ställer grupper av oskyldiga människor mot varandra. Håll fokus på det relevanta så att den sortens avledningar lättare kan sorteras undan.
  3. Faktafelsproportionalitet. Som konspirationsteoretiker får man ställa samma faktakrav på sina egna teorier som de officiella bilder man försöker skjuta i sank. Påstår man att det är orimligt att en skyskrapa kan rasa samman av värmeutvecklingen från ett brinnande flygplan som just kraschat med det, samtidigt som man tror att intergalaktiska reptilgener kan spridas genom en befolkning utan att upptäckas, att himlakroppars läge kan inverka på den politiska utvecklingen på jorden utan att orsaksmekanismen ytterligare behöver förklaras eller hänvisar man till litterära stycken vars autenticitet var ifrågasatta eller dementerade redan veckan efter de publicerades kanske man som konspirationsteoretiker skal ta sig en funderare över om man förväntar sig bli seriöst bemött eller inte. Eller vänta. Det gör de ju inte , därför åligger det oss andra som läser teorierna att göra det. Bara för att någon hittar ett fel runt redovisningen om hur tvillingtornen på Manhattan rasade betyder det inte att vart hugskott eller ens något som försöker ge förklaringen till vad som egentligen hände är förklarat med stor visshet. Det är en sak att ifrågasätta en officiell historieskrivning, en annan sak att föra  fram en egen alternativ teori. Gör man det bör man underkasta den samma krav på underlag, överensstämmelse med kontrollerbara fakta och framför allt trovärdighet vad gäller syftet som den ursprungliga teorin hade. Om man märker att en konspirationsteori saknar detta bör man allvarligt ifrågasätta dess värde
  4. Slutigen - vetenskapsfilosofi. Det är en ynnest för varje granskare av konspirationsteorier att ha läst detta. Som redan nämnts är inte en teori sann bara för att en annan teori är falsk. Nej, en teori är inte ens sann bara för att den är sann. Falsifierbarhet. Det som enligt Popper behövs för att en teori skall vara vetenskapligt sann är att den förutom att beskriva verkligheten, dvs ger rätt resultat när man applicerar den, måste gå att motbevisa på något sätt. Går den inte att motbevisa är den inte en kontrollerbar , vetenskaplig teori, utan en tro, en religion,en fantasi eller någonting annat. Och en religion är som alla vet precis som en penis, fin att ha, någonting man tom. kan vara stolt över, men inget man tar fram och viftar med publikt, särskilt för människor som inte har bett om att få se den.

    Ta t ex påståendet att alla araber är terrorister. Är det en falsifierbar teori, går den att motbevisa? Ja, det gör det. Det som behövs är att undersöka alla muslimer tills man hittar någon som inte är terrorist. Så länge man inte hittar någon icke-terroristisk muslim är teorin sann och falsifierbar. Men så fort man hittar en muslim som inte är terrorist - voilá då faller teorin som motbevisad. Å andra sidan, ta teorin att vår civilisation härrör från det sjunkna Atlantis och att den tidigaste mänskliga civilisationskunskapen, pyramiderna, astronomin och skriftens uppkomst kommer som rester från denna tidigare högkultur som nu gått oss förlorad. Det finns inga trovärdiga, hårda bevis för att de skulle kunna vara så, annat än vad Platon skrev i en bok nån gång och diverse folksagor som pratar om liknande. Finns det då någon möjlighet att motbevisa teorin? Svar- nej. Hur skall vi kunna bevisa att Atlantis INTE fanns. Hur skall vi vederlägga föreställningen om en tidigare okänd mänsklig högkultur som gått förlorad. Svar - det kan vi inte. I ett mellanläge hittar vi teorier som att "USA/Islam/Illuminati ligger bakom alla krig på jorden idag.   Vi  kanske kan hävda att det finns något krig som inte stämmer in på beskrivningen. Den troende kan dock hävda att det bara är för att vi inte har sett alla ingående trådar. EGENTLIGEN ligger den hemliga aggressorn bakom detta krig med, det är bara det att vi inte har avslöjat alla fakta om det hemliga nätverket ännu. Och ju hemligare eller diffusare den dolda fienden är, desto enklare är det att säga att vi inte känner till alla fakta om den ännu  
Om vi varken kan bevisa eller vederlägga teorin kan vi ingenting säga om dess sanningsvärde, det bästa vi kan göra är att återgå till relevanskriteriet. VAD SPELAR TEORIN FÖR ROLL?  Den just nämnda Atlantisteorin återkommer i diverse konspirationsscenarier som ett underlag för att visa att de maktkonstellationer teorin talar om har en urgammal historia, är ytterst mäktig och väletablerad. En slags steroid för konspirationsteorin alltså. Funktionen är att göra oss emotionellt överväldigade. Utsatta för ett sådant påverkansförsök har vi dock ett utmärkt nästa vapen att ta till, överflödighetsdödaren:

Occams rakkniv. Denna vetenskapsfilosofiska figur säger oss att av två olika teorier som båda förklarar verkligheten på ett fullödigt sätt skall vi välja den minst komplicerade. Så låt oss då ta två olika teorier. Den första säger oss att världen kontrolleras av ett litet antal människor med stort inflytande över politik och finansväsende och att dessa känner varandra väl och för förhandlingar med varandra som vi inte känner till eller är inbjudna till, medan den andra teorin säger samma sak som den första, plus att ett dessa personers släkter känner varandra sen det svunna Atlantis dagar, samt har ospårbara intergalaktiska ödlegener i blodet, ja då ser vi enkelt att den förra teorin är mindre komplicerad och alltså att föredra, ifall inte den andra teorin TILLFÖR något av kunskapsvärde som inte den första redan gör, på ett kontrollerbart och falsifierbart sätt.

Närliggande Occams rakkniv ligger ytterligare ett kriterium man kan lägga på konspirationer för att teorierna om dem skall vara intressanta. Det är att en konspiration är mer trovärdig ju färre personer som aktivt är inblandad i den. Ju fler personer den involverar, desto större risk att någon läcker och vi får reda på den. Människor har av naturen svårt för att hålla tyst och stora, tysta, okända eller obevisbara konspirationer är mindre sannolika än små.

Det leder fram till en sista och avslutande slutsats för detta kapitel i handboken - konspirationer är antingen relativt begränsade eller redan kända.  Detta för oss in på något jag tänkte prata om i nästa avsnitt - att de mest intressanta konspirationerna redan är kända och försiggår i öppen dager, vi gör oss bara blinda för dem av samma anledning som vi inte ser smutsen i tvättstugan, utan istället sätter på en video eller går till grannen för att snacka skit över en kopp kaffe. Så om detta kapitel har varit rätt restriktivt angående hur djupt vi skall titta ner i kaninhålet kommer nästa avsnitt att vara mer positivt. Där kommer jag ta upp de anledningar som finns för att tro på konspirationer., samt vilka fakta vi har runt omkring oss vilka pekar i deras riktning.

torsdag 7 augusti 2014

Samma strukturer nu som då.

Jag minns när jag i 14-årsåldern väcktes till insikt om Vietnamkrigets fasor. JAg såg bilder på nakna barn som bränts med napalm av världens starkaste krigsmakt. JAg hörde de vuxna försvara att de här barnen måste dö för att kommunismen inte skulle breda ut sig och att USA var vår enda garant för fred och frihet.

JAg gjorde revolt, gick i demonstrationer och började argumenterade emot på samhällskunskapen. Jag minns hur vuxenvärlden vände sig ifrån mig, hur de såg på mig föraktfullt när jag gick med mina plakat, hur det beröm jag tidigare erhållit för min flit, min sanningssökande och mina rätta svar på skolproven, förbyttes i vrede, grimascher eller hot om att jag minsann fick hålla käft om jag inte skulle kastas ut ur rummet, bilen, samhället , att jag borde flytta till Sovjet och se hur de har det där och att de minsann skulle piska skiten ur mig när jag gjorde min militärtjänst.

Idag ser jag samma sak upprepa sig. Ett par förflugna ord om Israel, ett antal mer eftertänksamma i samma anda och vips är jag degraderad från kunnig kommunpolitiker till antisemit, antidemokrat och olämplig att vistas med i partipolitiska sammanhang. Jag får höra att de här barnen måste dö för att Israel skall kunna hävda sin nationella suveränitet och att mördarna i Knesset är de enda demokraterna i regionen.

Sverige har inte ändrat sig och inte jag heller. Sverige är samma USA-vänliga pissliberala och kristet konservativa ankdamm som förut och jag är samma unga,arga rebell. Sverige ser fortfarande förmildrande omständigheter med att bränna och mörda barn, men denna gång med vit fosfor istället för napalm och för att förhindra islams framväxt istället för kommunismens. USA med dess pit bull terrier Israel i löst koppel är fortfarande garanten för fred och frihet och bastionen mot barbariet och demokrati är fortfarande att tycka rätt, inte att tycka fritt och framför allt inte att följa sitt hjärta.


söndag 3 augusti 2014

The matter of Palestine , part 2

Irgun var inte den huvudsakliga kraften bakom skapandet av den judiska staten, och många judar såg på deras aktiviteter med största avsmak. Men deras symboliska och våldsamma handlingar, som förstörelsen av  King David Hotel i Jerusalem och de nästan dagliga morden och bombningarna 1946-47 höjde den politiska temperaturen och väckte extremistiska känslor. I augusti 1945 skrev the Officer Administrating the Government of Palestine till kolonialsekretariatet i London: " De unga judiska extremisterna ..... känner varken tolerans eller kompromisser; de ser sig själva berättigade att utöva våld mot vem som helst som står emot det totala genomförandet av deras krav". Men samvetslöst våld hölls Palestinafrågan i världsnyheternas centrum som det främsta problemet för brittiska politiker. Överlämnandet av den judiska staten gjordes till de "ansvarsfulla" judiska ledarna , vilka slog ner mot Irgun. Begin och hans följeslagare förde över sin militans till Knesset (Israels parlament) genom Herutpartiet. Under 1948 hade många araber flytt från Palestina efter rekommendation från deras ledare och av rädsla för det judiska terrorkriget. De hade viss fog för sin rädsla, för Irgun massakrerade 200 araber i byn Deir Yassin nära Jerusalem, den blodigaste händelsen i kriget från endera sidan. I de läger som skapades av FN i grannländerna till den nya Sionistiska staten Israel bildade araberna 1950 sin egen terrororganisation för att återta landet Palestina och fortsatte med detta åren härefter.

Man kan läsa redogörelser av Irgunaktiviteter från 1940-talet och bara genom att ändra namn på platser och tidpunkter få dem att beskriva taktiken hos de arabiska Fedayin.  De följde verkligen samma mönster, men det tog mycket längre tid för araberna att hitta en effektiv taktik. Infiltrationen vilken varade fram till 1967 nådde vissa framgångar men föga internationellt intresse. I efterspelet av kriget 1967 beslöt palestinierna efter ett desperationens rådslag att internationalisera konflikten och att attackera Israel på dess svagaste istället för starkaste punkter.  De påföljande internationella terroristkampanjerna - flygplanskapningar och symboliska revolutionära terroristhandlingar - vann mer intresse för Palestinas sak än åratal av mord och bombningar inne i Israel. Kulmen på detta blev när Yassir Arafat, ledaren för Palestine Liberation Organisation, PLO talade inför FN:s generalförsamling klädd somen guerillasoldat och inte som en politiker, i stridsuniform med en pistol vid sin höft. Palestiniernas historia har sedan 1967 handlat om territoriell reträtt, men politiskt avancemang. De fördrevs från Jordanien 1970 och var stått under tryck i Libanon sedan 1976, framför allt genom det fortsatta Israeliska avancemanget mot Beirut 1982. De olika palestinska militära enheterna är nu väl beväpnade med utrustning erhållen från Östblocket och många andra länder, välfinansierade både av arabländerna och genom bidrag från palestinier runt om i världen

lördag 2 augusti 2014

De som går sin väg från Omelas

Det bor 1,8 miljoner människor i Gaza, ett området ungefär lika stort som Orust. Medelåldern är 17 år,vilket betyder att runt en miljon av dem är barn. Runt 10 000 av dem tillhör Hamas militära gren, en extremistisk gerilla vars existens har lyfts fram av Israel självt i ett försök att underminera Al Fatah runt Yassir Arafat och andra mer moderata ledare.

Med en miljon barn som gisslan skickar Hamas hemmagjorda raketer in på Israeliskt territorium och som svar skickar en av världens mest välbeväpnade armèer hela helvetets arsenal av bomber och krigsverktyg in över Gaza, dödar tusentals, sårar ännu fler , driver hundratusentals från sina hem och traumatiserar en hel generation barn för livet.

Världssamfundets bästa svar på detta är lama protester, trötta suckar samt ett löfte om att genast tillföra Israel mer vapen, mer pengar  under ett höjt röstläge från Benjamin Netanyahu som offentligt tillåts läxa upp sina bidragsgivare för att visa vem det är som styr i området och i världen. Dock kan det förhoppningsvis vara så att spelet under bordet runt det ökade stödet har skett mot ett utbyte om ett  omedelbart tillbakadragande av marktrupper från Gaza

De av er som känner vanmakt över detta vill jag rekommendera att läsa Ursula K Le Guins kortnovell "De som vandrar sin väg från Omelas". Den handlar om ett kungarike där alla lever i lycka, väl medvetna om att deras lycka beror på att en liten, minderårig flicka sitter inspärrad ensam och skitig i en källarvrå utan hopp om att någonsin se dagsljuset. Släpps hon ut i det fria kommer hela kungariket och all dess glädje att omedelbart rasa samman.

Vad finns det för lösning ur dilemmat? Låta flickstackarn sitta kvar och skratta glatt tillsammans med andra väl medveten om hennes lidande? Släppa ut henne och rasera hela kungariket. Eller bara vända sig om, gå sin väg och vandra iväg ifrån Omelas.

Den brittiskte parlamentspedamoten Gerald Kaufman tar avstånd från sionismen

Den brittiske parlamentsledamoten Gerald Kaufman gjorde den 15 Jan 2009 i efterspelet av förra Gazainvasionen ett utspel i palestinafrågan som gått hett på Youtube senaste dagarna därför att det är lika aktuellt idag som det var då. I detta tar han avstånd från sin tidigare position som sionist och personligt bekant med Ben Gurion och Golda Meir och förespråkar ett erkännande av Hamas som det palestinska folkets valda regering. JAg postar här videon tillsammans med utdraget ur riksdagsprotokollet ifrån brittiska underhuset:

Sir Gerald Kaufman (Manchester, Gorton) (Lab): I was brought up as an orthodox Jew and a Zionist. On a shelf in our kitchen, there was a tin box for the Jewish National Fund, into which we put coins to help the pioneers building a Jewish presence in Palestine.
I first went to Israel in 1961 and I have been there since more times than I can count. I had family in Israel and have friends in Israel. One of them fought in the wars of 1956, 1967 and 1973 and was wounded in two of them. The tie clip that I am wearing is made from a campaign decoration awarded to him, which he presented to me.
I have known most of the Prime Ministers of Israel, starting with the founding Prime Minister David Ben-Gurion. Golda Meir was my friend, as was Yigal Allon, Deputy Prime Minister, who, as a general, won the Negev for Israel in the 1948 war of independence.
My parents came to Britain as refugees from Poland. Most of their families were subsequently murdered by the Nazis in the holocaust. My grandmother was ill in bed when the Nazis came to her home town of Staszow. A German soldier shot her dead in her bed.
My grandmother did not die to provide cover for Israeli soldiers murdering Palestinian grandmothers in Gaza. The current Israeli Government ruthlessly and cynically exploit the continuing guilt among gentiles over the slaughter of Jews in the holocaust as justification for their murder of Palestinians. The implication is that Jewish lives are precious, but the lives of Palestinians do not count.
On Sky News a few days ago, the spokeswoman for the Israeli army, Major Leibovich, was asked about the Israeli killing of, at that time, 800 Palestinians—the total is now 1,000. She replied instantly that
“500 of them were militants.”That was the reply of a Nazi. I suppose that the Jews fighting for their lives in the Warsaw ghetto could have been dismissed as militants.
The Israeli Foreign Minister Tzipi Livni asserts that her Government will have no dealings with Hamas, because they are terrorists. Tzipi Livni’s father was Eitan Livni, chief operations officer of the terrorist Irgun Zvai Leumi, who organised the blowing-up of the King David hotel in Jerusalem, in which 91 victims were killed, including four Jews.
 Israel was born out of Jewish terrorism. Jewish terrorists hanged two British sergeants and booby-trapped their corpses. Irgun, together with the terrorist Stern gang, massacred 254 Palestinians in 1948 in the village of Deir Yassin. Today, the current Israeli Government indicate that they would be willing, in circumstances acceptable to them, to negotiate with the Palestinian President Abbas of Fatah. It is too late for that. They could have negotiated with Fatah’s previous leader, Yasser Arafat, who was a friend of mine. Instead, they besieged him in a bunker in Ramallah, where I visited him. Because of the failings of Fatah since Arafat’s death, Hamas won the Palestinian election in 2006. Hamas is a deeply nasty organisation, but it was democratically elected, and it is the only game in town. The boycotting of Hamas, including by our Government, has been a culpable error, from which dreadful consequences have followed.The great Israeli Foreign Minister Abba Eban, with whom I campaigned for peace on many platforms, said:
“You make peace by talking to your enemies.”
However many Palestinians the Israelis murder in Gaza, they cannot solve this existential problem by military means. Whenever and however the fighting ends, there will still be 1.5 million Palestinians in Gaza and 2.5 million more on the west bank. They are treated like dirt by the Israelis, with hundreds of road blocks and with the ghastly denizens of the illegal Jewish settlements harassing them as well. The time will come, not so long from now, when they will outnumber the Jewish population in Israel.
It is time for our Government to make clear to the Israeli Government that their conduct and policies are unacceptable, and to impose a total arms ban on Israel. It is time for peace, but real peace, not the solution by conquest which is the Israelis’ real goal but which it is impossible for them to achieve. They are not simply war criminals; they are fools.
 

Dagen efter 9/11 eller hur jag fick sparken från ekobrottsmyndigheten pga en muslimsk skjorta

Den här historien är så bizarr att jag skulle inte tro på den om jag inte själv hade varit med om den. Så om ni väljer att inte tro på den förstår jag er. Tilltron till myndigheterna är väsentlig  för ens förmåga att agera samhälleligt konstruktivt och en förtroendedip på nämnda område kan avsevärt skada ens lust att förbli dem lojala.

I slutet av 1990-talet arbetade jag kvartstid som konsult på JAK-medlemsbank, en medlemsägd ekonomisk förening med räntefri ekonomi som bärande affärsidè. Jag befann mig i övrigt i arbetslöshet efter en långtidssjukskrivning och blev mycket glad när utbildningsbolaget Same But Different i Malmö gav mig en chans att börja arbeta på Ekobrottsmyndigheten i Göteborg som inhyrd utbildare på Excel ur Officepaketet. JAg hade tidigare utbildat både döva och interner på Excel, så jag trodde att poliser, ekonomer och åklagare skulle bli en enkel match, men ack vad jag bedrog mig.

Låt mig börja med att konstatera att min arbetsinsats var välbehövlig. Detta var år 2001 och medan merparten av världen och absolut majoriteten av de ekonomiska brottslingarna hade gått över till PC satt nämnda jurister , ekonomer och polisutredare fortfarande och harvade på med räknedosor. Min uppgift var att lära dem trollkonster som att summera ihop saldon i ett excelark istället för att slå in dem manuellt på en miniräknare och den sysslan utfördes i reguljär klassrumsmiljö på myndigheten med mig som utbildare och EBM-personalen som elever framför sina internetlösa datorer i vackra, räta bänkrader.

Jag kände mig vid detta tillfälle stolt över att återigen vara en del av samhällsapparaten efter en tids sjukskrivning och faktiskt även över att stå på "rätt sida" i samhällskampen. Jag hade varit syndikalist i över 20 år och sprungit på gatorna med glada stridsrop som "Hjälp polisen - slå dig själv" och "Skäll på systemet - Voff. voff. voff" så visst var det nervöst att som revolutionär infiltratör arbeta på en polismyndighet, men detta var som sagt år 2001, året efter Göteborgskravallerna och jag kände skam över hur demonstranterna hade betett sig då och jag var på väg bort från den syndikalistiska rörelsen. Mitt förslag om att använda LS strejkfond för att ersätta självrisken för handlarna på Avenyn istället för att stödja ligisterna i fängelsecellerna med cigaretter och telefonkort hade röstats ner bryskt på det som kom att bli mitt sista LS-möte inom SAC, en historia som jag glatt berättade i lunchmatsalen på EBM för att visa vilken samhällslojal och pålitlig prick jag hade blivit.

Gemenskapen i lunchrummet var hjärtlig, rå , sexistisk och invandrarfientlig, precis som man förväntar sig av ett lunchrum på en polismyndighet. Det var hyfsat tvåkönat beroende på tillskottet av kvinnor från ekonom- och åklagarsidan, EBM drar folk från flera olika yrkesgrupper, inte bara poliskåren. Trots detta var den sexistiska stämningen i råaste laget för mig. Särskilt minns jag historien som  en polisman berättade till de andras skratt och jubel:

"Du vet, det var två göbbar som skulle åka till Thailands på semester. En av dem somnar och under tiden går en flygvärdinna igenom vad man skall akta sig för i Thailand: "Do not engage in prostitutes. Half of them have tuberculosis and the other half has AIDS". I slutet av talet vaknar den andre gubben och frågar den första vad flygvärdinnan hade sagt.-Jo,svarade han på hög Götebosska. DU SKALL BÅRA KNÖLLA HORERNA SOM HOSTAR!"

Detta var som sagt i början av tjugohundratalet medan AIDS-skräcken satt i väggarna, så det kanske var någon form av krisbearbetning, men jag tyckte ändå att det ar i grövsta laget. Det fick mig dock att lugna ner mig angående min förhistoria inom syndikalismen. Om poliserna själva låg på denna moraliska nivå så kanske mina egna revolutionera snedtramp var lättare att komma till tals med.

Även i rökrummet fördes politiska diskussioner och här kommer vi in på Palestinafrågan. Stödet för Israel var som väntat kompakt, men en ung stridbar advokat, med kortklippt ljust hår, runda glasögon och prydlig blazer/kavajkombination, som något tagen ur en svartvit pojkfilm från en internatskola på 1950-talet försvarade med frenesi palestinierna vilket förvånade mig, eftersom hans högborgerliga utseende inte brukar brukar signalera om de sympatierna. Men det visade sig att han hade en syster som arbetade som utrikeskorrespondent i Israel och hon hade berättat för honom om hur apartheid fungerar i praktiken, vilket nog upprörde hans juristsjäl och väckte ett engagemang ovanlig för den klädselkombinationen. Jag gav honom mitt stöd i dessa diskussioner, men berörde i övrigt inte Palestinafrågan på jobbet för egen hand.

Efter denna arbetsmiljöbeskrivning har det blivit dags att komma till kärnfrågan - hur det gick till när jag blev avskedad som en säkerhetsrisk för att ha burit en muslimsk skjorta på arbetet. Men låt oss backa tillbaka en dag innan, till tisdagen den elfte september 2001. Den dagen satt jag på en lunchrestaurang vid Pustervikskanalen och käkade sen lunch. Jag hade slutat tidigare på eftermiddagen för att kunna följa med min dotter Fanny som fyllde elva den dagen  till Universeum. Plötsligt händer något på TV:n i lokalen. En bild på ett flygplan som kör in i en skyskrapa på Manhattan. Och sen ett till. Ja, ni förstår vad som hände och jag kanske inte behöver tala om att jag fortfarande är skyldig Fanny det där medöket på Universeum. Hela hennes födelsedag gick åt till att sitta absorberad framför TV:n för att följa de senaste nyheterna med avbrott för ett och annat  disträ "Ja må hon leva" med påföljande paketöppnande.

Om tisdagen hade varit  bizarr , så blev onsdagen för min del värre. Tidigt på morgonen får jag ett samtal från min arbetsledare på Same But Different som med oförstående förvåning i rösten frågar mig om det har hänt något på arbetet. Nej, svarar jag, inte vad jag kan påminna mig, orolig för att några av de syndikalisthistorier jag har berättat i lunchrummet skall ha nått fram till högre ort. - I vart fall, säger min arbetsledare, du har blivit avstängd från arbetet som en säkerhetsrisk, din kod är borttagen och de har meddelat att de inte vill se dig i lokalerna längre. Vi har fått skicka dit en annan utbildare från Malmö. Och det konstigaste av allt - de säger att orsaken är att du har burit en muslimsk skjorta på arbetet. Förstår du något av detta.

Det tog ett tag, men till slut förstod jag att den där garderobsgrävningen jag gjort dagen, eller dagarna innan inte hade varit så lyckad. I brist på andra rena kläder, och ni som känner mig kommer att tro mig, hittade jag bara en vit skjorta med företagsemblemet "JAK Medlemsbank för räntefri ekonomi". Jag visste när jag tog den på mig att det inte var OK att gå till arbetet med reklam för en förening som myndigheten inte hade hyrt in som utförare, men jag tänkte att de nog skulle låta det passera, räntefri ekonomi låg ju inom arbetsfältet för myndigheten så att säga.

Men där bedrog jag mig. Någon hade kopplat samman "räntefri ekonomi", vilket är en av grundpelarna inom islam och tillsammans med mina åsikter i palestinafrågan kommit fram till att jag var en muslimsk terrorist och därmed en säkerhetsrisk för myndigheten. Jag häpnade över myndighetens uppfinningsrikedom, men kom för mig att fråga om det inte var något mer än det de hade klagat på. -Ja, sade min arbetsledare, det var två saker till. Du hade suttit och sovit i en säkerhetssluss så att de hade fått släppa ut dig och du hade gått utan skor i klassrummet. Det var hela försyndelselistan.

Förutom det där med säkerhetsslussen, vilken var en sådan att dörrarna låste sig om man tog för lång tid på sig när man skulle passera den, vilket jag hade gjort när jag satt mig ner och blundat meditativt på en stol i ett par minuter, så var det alltså den muslimfarliga JAK-skjortan som var orsaken till mitt avsked. Mitt emellan förbluffad och förbannad ringde jag upp juridikprofessor Dennis Töllborg på Göteborgs Handelshögskola, vilken jag visste var en expert på frågor rörande politisk svartlistning inom arbetslivet och frågade honom om råd. -Har du deras uttalande skriftligt, frågade han? Nej, svarade jag. -Då kan du glömma det här fallet sade han. Myndigheten kommer aldrig att erkänna, det enda du kan göra är att gå till pressen för att skandalisera dem och försöka tvinga fram en förlikning. Med tanke på min goda vilja att som konstruktiv samhällsmedborgare återinträda i arbetslivet kände jag motvilja mot att låta det första numret bli en rättsskandal, varpå jag tackade för samtalet och istället ringde upp EBM. Där blev jag raskt kopplad till en jurist, som tydligen var inläst på händelsen, för han förnekade nervöst och mekaniskt alla påståenden om någon muslimsk skjorta , utan sade att det var andra orsaker till att jag ansetts olämplig att fortsätta på myndigheten, om det nu var det där med skorna och slussen han drog en gång till eller om han hittade på nya anklagelser minns jag inte. Muren var i alla fall uppreste och jag förstod att jag inte skulle få någonting ur honom annat än det han hade blivit instruerad om att säga till mig.

Därför avslutade jag samtalet med honom och EBM med följande begäran. -Jag ser mig fortfarande som er utbildare och nu skall jag utbilda er i arbetsrätt. Det ni nu har gjort mot mig är tillräckligt för att dra er till domstol , skrämdes jag med. - Därför skall ni nu sätta ihop en kursutvärdering där det står att jag har varit usel som utbildare och skicka till Same But Different. Gör ni inte det drar jag er till press och domstol, men om ni gör det skall jag låta det bero, för då har ni lärt er något och det var för att utbilda er som jag kom till er och fick betalt för min närvaro.

Två veckor senare damp en usel kursutvärdering ner hos Same But Different, varpå jag ringde upp advokaten på EBM för att gratulera honom till hans läraktighet. Det var det sista samtalet jag hade med EBM, men inte min sista arbetsinsats inom området, eftersom jag snart därefter fick arbete hos en föga seriös handlare inom branschen begagnade arbetsfordon och under fem år gjorde mitt allra bästa för att se till att hans verksamhet inte skulle bli föremål för min tidigare arbetsköpares granskning, ända tills den gräns att jag började kalla mig själv för consigliere istället för kontorschef.

I efterdyningen av denna händelse har jag likt många andra kommit att fundera över autenticiteten i 9/11-händelserna samt vilken betydelse dessa kan ha haft för mitt eget bryska avsked från ekobrottsmyndigheten dagen efteråt. Framför allt undrar jag över den snabba brännmärkningen av muslimska element som en säkerhetsrisk. Var det ett färdigt utskick som låg redo i faxarna på CIA och direkt vidarebefordrades ut till västvärldens myndigheter för att de skulle ta agera snabbt, innan någon bevisning eller utredning om orsaken till WTC-sprängningen fanns redo. Och som svenska myndigheter lydigt tog till sig från första sekund. Eller satt islamofobin och paranoian redan så hårt i väggarna hos ekobrottsmyndigheten att en association runt ett ord på en tröja räckte för att få säkerhetsradarn att sniffa igång på egen hand utan amerikansk hjälp. Jag vet inte vilket av dessa alternativ som skrämmer mig mest, men vi kan väl säga som så att jag är öppen för förklaringsmodeller andra än de officiella för att försöka förstå hur världen har förändrats från 2001 och framåt, från den hoppfulla och fredliga stämning som rådde på 1990-talet efter Berlinmurens fall, till den dystopiska terrorismparanoia som några duktiga ränksmidare har lyckats väva ihop åt oss rakt framför våra ögon.

Nu varroabehandling i bigården.