Per Gessle-kriteriet

Mitt bidrag till den ekonomiska forskningen är Per Gessle-kriteriet. Det säger att varje ekonomisk teori värt namnet falerar om den inte kan förklara hur man kan bli miljardär på att tralla Sha-la-la genom stan , hela dan. Marxismen missar, för den kan inte förklara vart mervärdet uppkommer, i skivbolagens tryckpressar eller Per Gessles skrivkammare. Den liberala marknadsekonomin missar, för den kan inte förklara hur det kommer sig att inte utbudet stiger upp för att möta efterfrågan vid ett rimligt pris. Piratfilosofin erbjuder däremot en lösning - genom att statsapparaten lagt stora resurser för att med våld ställa masskopieringsindustrin till Shalala-sjungarnas monopolistiska förfogande försvarar de deras enorma övervinster.

På en fri marknad där Sha-la-la var tillgänglig för alla för en rimlig kopieringskostnad skulle givetvis inte Per Gessle vara miljardär. Det skulle han heller inte vara i ett 1870-talssamhälle där han var tvungen att försörja sig genom att tralleralla på logdanser och midsommarfester där folk var villiga att betala för hans trudelutter från hand till öra.

Men i ett massmediasamhälle där en slagdänga först kan spridas genom massutsändningar, därefter masskopieras till försäljning, och därefter fortsatt masskopiering utan vidhäftande försäljningsintäkter kan krimilaniseras där kan Per Gessle bli miljardär på sitt trallande.

ÄR detta rimligt? Tja, allt beror enligt Karl Marx på vem som kontrollerar produktionsmedlen och därmed styr den ideologiska uppbyggnaden - och se där fick den gamle kommunistiske patriarken rätt till slut.

En demokratisk plikt

Mandatperiodens sista julbord gick av stapeln på Lumber & Karle i Kvänum, ett magnifikt herrgårds-liknande konferenshotell som trots sin ålderstigna charm är helt nybyggd av traktens lokala företagare.


Så här i slutet av mandatperioden upptäcker jag att jag trots allt uppnått en viss vana och därmed förfining runt julbordsätandets konst. Svunna är de dagar då då man var tvungen att gå ut i kylan och kräkas i de frusna rabatterna för att få plats med mer, eller då man passade på att förpesta stämningen med insinuanta påhopp gentemot något rivaliserande partis gruppledare som man råkat få som bordsgranne. Nu avnjuts julborden i samstämd, rofylld värdighet, med ett och annat leende mot de mer ystra nykomlingarna i det offentliga ätandets brödraskap








.
Men nu får han väl sluta att raljera tänker ni, kom till saken - vad vräkte du i dig? Och bönhörda skall ni bli. Jag började med en stor kallrättstallrik, vilket faktiskt skulle bli kvällens enda. Påpassligt stod vi först i kön bland hundratalet gäster, så vi slapp smittas ner av de övrigas äckligheter. En mörk vört med smör och ost är alltid en bra start, lagd försynt i ytterkant på tallrikens handsida för att göra plats åt mer. Därefter fylldes som vanligt på med sill - men vilken sill sen. Hemmagjort i ett dussintals smaker och namngivna med lustigheter som "Pappas purjosill", "Lisas lingonsill" och dylikt, senap, ingefära, lök . ja en mängd sorters kryddningar jag inte smakat på tidigare, därtill ett halvdussin sorters gravad och kokt lax - jag blev så tagen av sillen att jag helt missade överliggaren med potatis,rödbetor, inlagd gurka och olika sorters sallader. Nåväl, jag backade till övriga gästers förtret och försåg mig, samtidigt som jag plockade på mig kalkonbröst, Janssons och potatissallad i den framåtsyftande riktningen En kroppkaka fick slinka med, men då den omtalades innehålla fläsk fick den ligga kvar på tallriken.

Fullmatad ångade jag mot vår loge där julölen väntade, samtidigt som jag kastade ett öga på världens minsta kvartett Triple & Touch som uppträdde mellan varven - roligt att återse kompisen Ken där - vad gamla vi har blivit. :)

I varv nummer två gick jag faktiskt direkt på desserten. Som sagt - man skall inte överdriva - man är ju faktiskt inte här bara för att äta , dricka och ha roligt, man skall ju överleva morgondagen med. Så den lilla desserttalriken fick räcka, trots den helt tillräckliga ostbrickan med både whiskeyost, brie, grönmögel och vanlig cheddar. Några kex och vindruvor för stilens skull, och sen den syltöverdragna cheese-kakan, en toscakaka som var fantastiskt god, samt en fruktkompott med både citrus och exotiskt, måttligt tilltaget av alla dessa godsaker så att det ändå var plats i hörnet för rischoklad, knäck, chokladkyssar, mintpastiller och några punchpraliner som dock var vanliga köpes.

Detta nedsköjt med kaffe gjorde mg så mätt och nöjd att jag hoppade över den planerade ris à la maltan och istället krönte kvällen med en miniatyrflaska akvavit för 70 kr. Det är en fin liten gest till skattebetalarna jag har börjat med de senaste åren, för att visa att när de nu gjort så mycket för mig under två veckors julbordfirande skall väl jag inte vara sämre än att också själv unna mig litet

Skål på er i stugor och koja, från Lumber & Karles salonger.

På rätt ställe

Jag googlade för att undersöka den plats där jag 3 000 år in i framtiden har lagt ingången till min underjodriska Brödraskapsbunker. JAg föreställde mig en vitkalkad hangarbyggnad, ensam på en öde slätt. Och där låg den, fast 10 ggr mindre. :)