Missa inte Arnold

Om en knapp timme börjar i fyran en av de smartaste SF-filmer som någonsin gjorts, Total Recall. Och som vanligt är det Schwarzenegger som har huvudrollen. Det österrikiska muskelpaketet dissas ofta som en usel och enkelspårig skådespelare, men faktum är att han har lyft flera av de mest fascinerande produktionerna inom SF och fantasy-genren. Han har anklagats för att spela stelt och mekaniskt, något som borde vara en hyllning till den som skall gestalta en mördarrobot och terminator.

Arnold S är enligt mig kraftigt undervärderad som skådis. Till skillnad från actionkollegor som Sylvester Stallone har han mod att spela mjukisroller och besitter dessutom en god portion självironi. Hans gestaltning av Hamlet och Bergmans Det Sjunde Inseglet från filmen Den Sista Actionhjälten borde gå till filmhistorien.Något tillträde till finkulturens innersta salar lär han dock inte få - istället för Oscars har han en high score i antalet nomineringar till Razzies Award - kalkonfilmernas egen galautdelning. Förutöver att han pratar lustigt och har en stel mimik tror jag det hålls Arnold emot att han agerar som karaktärskådis inom publik genrefilm som SF och action. Det är mindre sannolikt att Richard Chamberlain skrattas ut i en stel och pompös dramaproduktion än att Arnold blir det i en robotrulle, även om skådespelarinsatsen ligger på max av det som genren kräver.

Vissa typer av film blir svårligen finkultur och samma förhållande råder inom litteraturen. Genrelitteraturens stilistiska låsning och äventyrsinriktade formspråk verkar inte vara det nobla värt, även om Svenska Akademien var modig nog att utse en författarinna med ett par SF-böcker i bagaget till Nobelpristagare i litteratur föregående år. Synd bara att Doris Lessings alster tillhör de sämre inom genren.

Missriktade omsorger är farliga

På internet yttras ofta invandrarfientliga och rasistiska åsikter av typen - Kasta ut Ahmet för han vill inte arbeta, lever på socialbidrag och tar dessutom jobben ifrån oss. Och det är ju tråkigt.Men ännu tråkigare är när svenska myndigheter i missriktad hänsyn blundar eller tystar ner de problem som faktiskt förekommer inom invandrargrupperna, bara för att undvika "spridandet av fördomar" och annan negativ publicitet.

Igår på SVT1 belystes ett sådant problem av det mindre och ovanligare slaget - kusinäktenskapen.Inom vissa invandrargrupper är det vanligt med kusinäktenskap. Forskning har nu visat att barn från dessa äktenskap löper upp till 3 gånger högre risk för missbildningar. Fortfarande är risken liten, men den är förhöjd. Därför går bland annat Norge och England gått ut med information till blivande föräldrar och informerar om problemet.I Sverige vill man inte låtsas om att problemet finns. Från ansvarigt håll tystas det ner aktivt. Socialstyrelsens representant i frågan meddelade SVT att han inte vill medverka eftersom det kunde leda till "fördomar mot invandrare".Resultatet av detta blir att makar i kusinäktenskap inte får den information de har rätt till när de skaffar barn. Ett enkelt förfarande vore att vid graviditet förfråga om det råder ett släktskapsförhållande föräldrarna emellan och om svaret är Ja gå vidare med information och stöd om föräldrarna så önskar. Läkarna är beredda men politikerna och forskarna säger nej.Ett solklart exempel på felriktad hänsyn.

Bok-SM

Något skall kanske sägas här om Bok-SM. Till vänster på denna sida finns en länk till början av en bok jag har lagt ut på sajten www.kapitel1.se. Där kan författare lägga ut hela eller delar av alster de vill visa upp och få kommenterade av andra. Om man vill kan man anmäla sig till Bok-SM, där ett par hundra författare tävlar om att få ett kontrakt på Piratförlaget.

Idén till boken, eller snarare bokserien, jag skriver på föddes för mer än tio år sedan. Jag började formulera mina livserfarenheter och tankar som en Science Fiction-berättselse som från början kom att spela på skillnaden mellan västerländskt och österländskt tänkande, vilket med tiden har kommit att handla om polariteten mellan mystik och vetenskap. Mycket av det jag tänkte skriva om har redan hänt på ett eller annat sätt, som den tilltagande paniken i klimatfrågorna, den ökade satellitövervakningen, terrorismen och oljekrigen i Irak. Med tiden har det jag skriver istället börjat gå på djupet och handla mer om människans innersta och hennes personlighetsutveckling. För mer tankar kring mitt skrivande, återkom senare. Biblioteket stänger strax.

Laleh och den farliga flickaktigheten

Jag var på konsert i Vara i lördags och såg på Laleh. Första person jag hörde tala om denna svensk-persiska sångerska var Marit Olanders på tidningen Amningsnytt som berömde en text där Laleh besjunger närheten till sin mamma och sina första steg i livet. Orden "och mamma visste mitt namn" bet sig fast i hjärtat och efter detta har jag alltsom oftast lagt märke till Laleh som en sångerska med en ovanlig närvaro i det hon gör. Någonting i hennes röst griper tag i mig och jag påminns om vad det är att vara jag och att vara människa. Kort sagt - jag känner igen mig och får den musikaliska motsvarigheten till upplevelsen - hej, har inte vi träffats någon gång förut?

I Vara konserhus såg jag en ny sida av Laleh. Framför en fullsatt och ganska stel publik kråmade sig Laleh som en liten flicka, stack fingret blygt i munnen, jollrade sköt upp axlarna, kom bort sig och tittade under lugg, allt givetvis mycket proffessionellt. Under affischsigneringen efter spelningen var denna fliktaktighet som bortblåst och ersatt med en visserligen glad, men genomstark och samlad närvaro.

Jag undrar en del över Lalehs scenshow. Vad är det hon vill utstråla? Vill hon lyfta fram det oskuldsfulla för att skapa en närhet till publiken, eller vill hon skapa lite Lolitastämning genom att verka yngre och mer tafatt än hon är. Eller har hon tappat in på en kärnsvaghet i den svenska folksjälen - rädslan för den farliga flickaktigheten.

Jag tror på det senaste. Laleh har snappat upp att svenska flickor inte skall jollra och käka slickepinnar. De skall vara duktiga och målmedvetna, politiskt medvetna och helst feministiska med en allvarsam anklagande utstrålning. De skall ha Xena - krigarprinsessan som role model och de skall känna sig utnyttjade, förnedrade och sexualiserade och kompromisslöst göra karriär i det mansamhälle de så föraktar. Men de skall inte stå sköra och ensamma på en blommig scen och jollra ut sin flickaktighet i en kortärmad androgyn vit undertröja. De skall heller inte spela vimsigt bortkomna och vinka med stora armrörelser när de säger hej, eller niga blygt när de tackar för spridda kärleksrop från publiken. Kort sagt uppfattar jag Lalehs frivilliga regression på scen som ett försök att återvinna en oskuldsfullhet som tråkats ihjäl av en ny kvinnonorm som har blivit lite för allvarlig och självhävdelseparanoid. Och som en reaktion därmed lite överdriven. För egentligen behöver du inte jollra , Laleh. Jag förstår budskapet ändå. Vi finns här och är närvararande, i en obruten kedja från livets första timme ända till döden. Och det finns ingen anledning att försöka ta avstånd från en enda minut av upplevelsen. I vart fall är det det som jag tror att du försöker förmedla till mig.

trött som fan

Övningskörning, rehabmöte och klientbesök. JAg är totalt slut och måte vänta en stund på att göra den här sajten mer meningsfull.

Swami Anand Suresh

Den siste mohikanen

OK.

I företagsekonomi talas om fyra användartyper.

1. Pionjärerna
2. Den tidiga majoriteten
3. Den sena majoriteten
4. Eftersläntrarna

Eftersläntrarna är de som rullar in i Hifibutiken för att köpa sig en VHS när DVD:n håller på att ersättas Av Bluetooth. Så snabb är inte jag. Men nu har jag i vart fall, sist i Sverige öppnat mig en egen blogg.

Välkomna